Avtrubbad

Du fattar inte. Hur mycket jag letar efter livet du gömde men längtar efter döden du glömde. Hur mycket jag har hatat det här tills jag började hata mig själv. Du fattar inte. Hur mycket jag kämpar men ändå på något sjukt sätt alltid måste slita tills jag faller isär i tusen bitar. Hur mycket jag gråter, skriker och slåss för att bara klara av att ens skratta eller le. Du vägrar se. Hur du är anledningen till alla brutna ben, till alla avtrubbade nerver, till alla mörka ärr som slukar min sköld. Mitt skinn. Du fattar ingenting.