Ett brev

Jag vet hur det känns när ingenting hjälper, jag vet att man själv måste komma ut ur det här. Jag vet att man själv måste ta sig upp ur den här eländiga smärtan som aldrig slutar, som aldrig sätter stopp, som bara trycker ner en längre och längre ner. Jag känner igen mig i så mycket av det du berättar och jag gråter så det forsar.. För jag, jag har de där mörka tankarna jag med. Kan känna hur livet i mig sugs ur fortare och fortare.. Men jag tror att det kommer en vacker dag, för mig, för dig, för alla. När den dagen är här för oss så kommer vi att önska att vi levde, vi kommer att önska att vi stannade kvar i tomheten där det inte fanns något att ta.. För att sopa rent marken och bygga upp arken. Det kommer en vacker dag, där vi ser allting klart.

Det här mörkret finns över oss tyngre än någonsin och vi undrar när det tar slut, hur många år och månader krävs det för att vi ska få komma ut och hitta lyckan tillslut. Varför gör andra människor illa oss när vi aldrig gjort illa någon annan. Varför vill folk hata oss, skämma ut oss, kväva oss. Varför kan vi inte lämna vårt egna hem, så att vi faktiskt får chansen att längta hem. Varför kan vi inte göra sånt vi älskar allra mest, utan att behöva se det som en pest.. Den smärta vi känner är den smärta de lämnade och la över på oss. Det är deras mörker de har fängslat oss för. Det är DERAS olyckor DE har bundit oss med. Du, DU vet vem du är och du vet vad du kan. Du vet vad du vill, du vet vart du ska och du vet vart du har varit. Du är en otroligt modig person som berikar den otroligt vackra människa du är.

Det är okej att gråta, du behöver det. Det är okej att skrika, det är okej att falla helt och blunda för att sluta se. Du är helt fantastisk som berättar allt det här och om jag kunde skulle jag göra allt för dig, samtidigt som jag håller din hand och går igenom det med dig. Jag ser mig själv när jag ser på dig och jag vet hur det är när ingenting hjälper. Allt blir värre och värre, det enda man kan göra är att sova och vakna för att sedan gråta sig till sömns igen. Jag isolerar mig också, för jag är livrädd för omvärlden. Efter allting som har dränkt en så känns det precis som du säger, att man aldrig kommer att kunna gå ut igen, träffa en kille, ens umgås med sina vänner. För man, man klarar det inte. Jag vill inte ens bli sedd, för det enda jag ser är alla märken av alla som fann rum för att slå sönder mig, som fann tid för att knäcka mig, som fann vägar ända inifrån till att göra allt det här med mig.

Jag hatar den jag ser, jag avskyr det jag har blivit men jag vet att det jag hatar är egentligen allt annat än mig själv. Jag hatar dem och vad de har gjort mot mig, och jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag kunde ha lyssnat, men det gjorde jag, jag lyssnade. Och nu står jag här förstörd, utplånad, levande död. Men.. Jag såg dig ikväll, när jag låg och skakade av mina kallaste kårar, när jag låg och grät mina vassa tårar och plötsligt kände jag att allt mitt driv tog slut. Precis då, då kom du. Och jag hörde dig, hela din bekännelse, från början till slut. Du kan till och med viska nu.

Jag fann någonting igenom dig som gav mig en längtan efter att finna styrka igen, för oj vad stark du är. Du är så ovärderligt stark, så stark att jag känner hopp som om det inte finns något stopp. Jag ser dig. Jag ser hur vacker du är. Jag önskar att du kunde gå ut och skutta runt, att du kunde sjunga högt över taken och dansa ända in i kaklet, där du skrattar som bara du kan. Sen se dig själv igen och då inse hur vacker du verkligen är. Du är fascinerande som fortsätter kämpa, trots att du inte längre vet hur. Du är fascinerande som fortsätter ställa dig upp, även fast du inte längre känner dina ben och är alldeles klen.

Det kommer en vacker dag, för dig, för mig, för alla. Jag vet att vad man än ger dig så kommer det inte att läka dina sår, vad man än gör, vad man än säger så kommer det inte att ändra dina ärr. Men du ska veta att vi lyssnar. Du ska veta vad vi önskar. Du ska veta att vi tror på dig, att vi hoppas för dig när vi finns här för dig. Du ska veta att VI älskar dig, för allt du gör, för allt du vet. För allt du ger. För allt du ser. Och tro mig, det kommer en vacker dag för dig då du blir hel.

Här, gullet!

Kommentera gärna! Förhoppningsvis så gör du mig glad.

Vem är du ?



Klistra fast mina uppgifter.

E-postadress: (Publiceras ej offentligt)



Din blogg, tack (:



Kommentar:



chris

starkt text! Tror många kan känna igen sig!

Svar: <3!
Joy Malou Schubert

2015-08-04 « 14:20:18
Din blogg: http://chriisss.blogg.se
trackbacks